Vivaty mer socialt än Second Life

Det var länge sedan Second Life förlorade sin ställning som en intressant digital social arena för företag och organisationer - i den mån det någonsin var det. Försnacket om och invigningen av den svenska ambassaden i den virtuella världen erbjöd ett visst uppmärksamhetslyft i Sverige, men Second Life lyfte aldrig riktigt som arena för möte mellan organisationer och deras målgrupper … eller mellan någon annan heller för den delen.

Integrationen mellan Second Life och andra sociala medietjänster var svag, ingen organisation lyckades hitta en “killer application” som gjorde besöken i den virtuella världen tillräckligt värdefulla för den enskilde användaren, större events omöjliggjordes av kapacitetsbegränsingar hos Second Life och andra sociala tjänster lockade bort användarna. För de spelintresserade visade sig till exempel World of Warcraft överlägset och med Facebook kom en social nätverkstjänst som var avsevärt mer tillgänglig.

Second Life må vara den virtuella värld som fått mest uppmärksamhet, men den är långt ifrån den enda. Och även om Second Life inte blev någon succé lever tron på 3D-animerade miljöer vidare, i allt från företagsinterna applikationer, via tillfälliga showroomlösningar till nya arenor för sociala aktiviteter.

Blir Vivaty det som lyfter 3D-miljön som social arena till en ny nivå?

Det som talar för är att det förenar principer - och innehåll - från tvådimensionella sociala nätverkstjänster som Facebook med teknik från virtuella världar som Second Life. För vanliga användare lockar Vivaty med möjlighet att i sitt eget virtuella rum, där besökare uppträder i form av avatarer, dela med sig av Youtubefilmer, Facebook- och Flickrfoton och chatta med varandra. Tillträde till rummet kan vännerna få via till exempel folks bloggar eller Facebookprofiler.

Företag som vill addera en tredje dimension i sitt möte med kunder och intressenter på webben skulle också kunna också använda Vivaty. Det individuellt utformade rummet kan placeras direkt på vilken webbsida som helst och det krävs inte nödvändigtvis en webbyrå för att fylla det med företagets eller organisationens eget innehåll.

Men det finns förstås ett och annat som talar emot Vivaty också.  Att inledningsvis erbjuda tjänsten enbart för användning med Microsoft Windows och Internet Explorer får förvisso nästan betecknas som djärvt och banbrytande från utvecklare av sociala medietjänster :-), men stödet för Mac och Firefox får inte dröja för länge.

I motsats till Second Life är Vivaty inte en klient/serverlösning utan webbaserad. Men likväl krävs ett mindre insticksprogram, Vivaty Player. Vivatys framgång är således beroende av människors vilja att installera ett mindre program på sina datorer - och arbetsgivare som tillåter det om det handlar om arbetsdatorer - vilket trots allt höjer ribban något.

Eftersom det kommer (redan finns?) fler alternativ till Vivaty kommer tjänsten också att behöva erbjuda en utökad integration med fler sociala plattformar på webben. Möjligheten att ta med sig innehåll från en plattform till andra blir också alltmer angelägen. Sebastian Küpers tar här upp just den utmaningen för olika virtuella världar.

Hur som helst är det en spännande utveckling där 3D-animering görs mer användbar för socialt utbyte via webben. 

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, Vivaty, virtuella världar, 3D-animering, Second Life, marknadsföring

Mer Twingly

Liten fredagsbonus för den som är lite extra intresserad av Twingly: företagets grundare Martin Källström höll ett föredrag i Lysators serie Upplysning den 1 april i år om arkitekturen bakom bloggsökmotorn. Hela föreläsningen filmades och finns för nedladdning.

Martin går också in på hur sökmotorns öppna API:er fungerar, för den som funderar på att bygga egna tjänster med Twingly som motor. Ganska tekniskt, men mycket intressant.

Läs även andra bloggares åsikter om Twingly

Twingly utanför tidningsvärlden

För en tid sedan skrev jag om hur Lindex underlättar för bloggare att med bilder länka till sin webbplats. Nu tar klädkedjan nästa naturliga steg och länkar tillbaka till bloggarna med hjälp av Twingly. Enligt Twingly själva är Lindex den första kunden inom “e-commerce”, men räkna med att det blir fler. Twingly ger möjlighet att starkare väva in sin sajt eller sociala nyhetsrum i bloggosfären och därmed också möjligheten att vara en seriös part i den dialog som pågår i de sociala nätverken.

Bild från Lindex Shop Online

Läs även andra bloggares åsikter om lindex, mode, twingly

Underbart är kort, visar Telia

Till alla som fortfarande tror det finns ett egenvärde i långa pressmeddelanden. TeliaSonera distribuerade det här i morse:

TeliaSonera ska sälja iPhone i Norden och Baltikum

TeliaSonera har skrivit avtal med Apple om att introducera iPhone i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Litauen, Lettland och Estland senare i år.

TeliaSoneras presstjänst, 020-77 58 30 

Föredömligt kort, med ett garanterat genomslag i media och bloggosfär. Genomslaget beror naturligtvis inte på pressmeddelandets längd - mer än i det här fallet - men det visar att man inte måste få med allt i ett pressmeddelande, i synnerhet inte när man vet att det finns en förväntan och ett uppdämt intresse.

Uppdatering: I efterspelet till pressmeddelandet (se t ex IDG och DN) visar det sig att Telia kanske inte alls var så föredömliga som jag först tyckte. Jag utgick bland annat från att de skulle ha mycket att berätta för alla dem som hörde av sig för att få veta mer. Så var uppenbarligen inte fallet. Dessutom är det tveksamt om det var Telias eget val att vara så kortfattade.

Läs även andra bloggares åsikter om pressmeddelande, PR, Telia, iPhone, Apple

IT-avdelningen överskattat problem

I kölvattnet till den undersökning som GCI presenterade igår har det förekommit kommentarer om IT-avdelningens roll när sociala medier ska användas i en organisation. Researcher och JMW skriver med innebörden att IT-avdelningen verkar som en hämsko genom att blockera vissa tjänster och applikationer som exempelvis IM-program, Facebook och Youtube.

Det är en grov förenkling av verkligheten att som Niclas Strandh på Researcher avfärda IT-avdelningens argument med att IT-avdelningarna har ”tenderat att växa sig feta och många gånger slöa” och resonemanget stämmer dåligt med GCI:s erfarenheter. Vi upplever att det finns en dialog mellan IT-avdelning och företagsledning och att det svåra valet att spärra vissa sajter eller applikationer sällan grundar sig i illvilja eller gatekeepermentalitet.

Snarare grundas besluten i handfasta och mätbara problem med produktionsbortfall och kapacitetsbrist. För de flesta företag är det inte ett alternativ att till exempel köpa in ytterligare fiberkapacitet för att de anställda ska kunna titta på Youtube eller strömma webbradio. Och det är inte trångsynthet som gör att företagsledningar beslutar om inskränkningar i internettillgången när de ser att manår av produktion försvinner iväg på Facebook-surfande.

Jag försvarar inte bruket av tekniska spärrar för att lösa problem som egentligen handlar om företagskultur. Säkert finns det många goda argument emot och också vi springer på exempel där möjligheten att utnyttja sociala medier värderas för lågt relativt enskilda punkter på IT-avdelningens önskelista. Men att inleda arbetet med att skapa en ansvarskännande företagskultur tillsammans med företagsinterna sociala media-tjänster löser dessvärre inte de akuta problemen.

Egentligen är det förstås en meningslös debatt, eftersom vi är kommunikationsrådgivare och inte IT-konsulter. De eventuella tekniska begränsningarna i projekten står inte ut som unika i jämförelse med de andra begräsningar och överväganden som finns i alla projekt vi genomför, snarare tvärtom eftersom de tekniska avgörandena nästan uteslutande kommer som ett resultat av ett analysarbete. Hittills har vi inte stött på någon IT-avdelning som stoppat kommunikationsinitiativ som är förankrade i företagens ledningsgrupper.

Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, it-avdelningar, GCI, kommunikation, Youtube på jobbet

 

Skapas Wikipedia av dig och mig?

Nej, inte om man ska tro Jeffrey Merkey, entreprenör och tidigare forskningschef på Novell. BBC rapporterade i förra veckan att Merkey erbjudits en permanent sida på Wikipedia, låst för användare att lägga till och ta bort information ifrån. Det skulle ha skett efter att han donerat 5000 dollar till Wikipedia Foundation. Det är Wikipedias grundare Jimmy Wales som utpekas ha tagit emot donationen av Merkey och i gengäld erbjudit honom den statiska artikeln. Wales nekar till detta och kallar anklagelsen för nonsens. Också Jay Walsh, talesperson för Wikipedia, säger att anklagelserna är falska.

Wikipedia bedöms generellt erbjuda en förvånansvärt hög trovärdighet, just för att informationen är redigerbar för alla och att den därmed utvecklas och blir bättre över tiden. Enligt studier mäter sig innehållet väl med klassiska uppslagsverk som Encyclopedia Britannica. Då måste det väl vara bra, eller?

Att information på nätet är riktig är förstås viktigt, både för den som söker och för den som informationen handlar om. Frågan är vem som ska kontrollera sanningshalten i Wikipediaartiklarna. Är det du, jag eller Jimmy Wales?

Några tips till dig som planerar att skriva en Wikipediaartikel:

• Läs på Wikipedia hur man går tillväga och vilka riktlinjer som gäller
• Lär av hur andra skriver om liknande ämnen
• Inled artikeln med en kort beskrivning
• Skriv ut det självklara och kontrollera fakta
• Gör källhänvisningar och länkningar. Länka sådant du tycker är relevant inom Wikipedia men också externa länkar för annan information
• Illustrera din artikel. Ett enkelt diagram eller en bild på till exempel den plats du beskrivit lyfter artikeln
• Var objektiv. Undvik formuleringar som “Jag har kommit fram till att …” och “Enligt min uppfattning …”

Och för dig som vill veta vad det skrivs om dig, ditt företag eller något område som är centralt för din verksamhet. Skapa ett användarkonto och prenumerera på ändringar i utvalda artiklar. För att Wikipedia ska fungera som det är tänkt krävs det trots allt att någon korrigerar felaktigheterna - och om ingen annan gör det, varför inte göra det själv?

Läs även andra bloggares åsikter om Wikipedia, omvärldsbevakning, uppslagsverk, kollektiv intelligens

IT-tjejer och internationella kvinnodagen

Det känns lite för utstuderat att lanseringarna ligger så nära Internationella kvinnodagen, men det har jag gärna överseende med. Initiativ som bidrar till att lyfta fram kvinnliga förebilder inom en mansdominerad teknikvärld - i stort behov av fler tjejer (och killar) - och göra tekniknyheter mer attraktiva för de teknikintresserade tjejerna måste åtminstone välkomnas.

På torsdag kväll bjuds det på snittar när IDG smyglanserar sin senaste publikation it-tjej.se. Samtidigt som det är lite tråkigt att det ska behövas ett separat forum för att ge tillräcklig synlighet åt duktiga tjejer i IT-Sverige hoppas jag förstås att it-tjej.se ska upplevas som värdefull för alla tjejer som redan jobbar i eller funderar på att söka sig till branschen.

Den andra lanseringen är redan avklarad. Lilla Gumman kallar sig Sveriges första teknikblogg för tjejer. På bloggen serveras nyheter om allt från bilar till kameror och användbara program till datorn.

Att det nu kommer en dedikerad IDG-publikation för tjejer i IT-branschen och en teknikblogg för tjejer betyder inte att det tidigare saknats publikationer och bloggar inom området. Tjejtidningen Tekla är till exempel inne på sitt tredje år och bland IT-bloggarna finns det tjejer som samlar många läsare, bland andra Elisabeth Stjernstoft, Maria Lundahl, Tess Ferrandez, Sofia Max och Damra Muminovic …. och naturligtvis xboxflickan för alla speltokiga. 

Trots framstående exempel tvingas man ändå konstatera att andelen tjejer bland IT-bloggarna är ännu mindre än i branschen som helhet. Tillsammans med andra insatser som genomförs på olika plan kan förhoppningsvis nykomlingarna Lilla Gumman och it-tjej.se inspirera fler tjejer att vilja ta plats och synas.     

Läs även andra bloggares åsikter om it-tjej, tjejer i IT-branschen, Lilla Gumman, teknikbloggar, bloggosfären, IDG