Många företag har redan börjat tänka in bloggare när de ska kommunicera nyheter. De slarviga trycker in några bloggares mejladresser nederst på sändlistan för sina pressmeddelanden, andra förhåller sig till dem på samma sätt som de förhåller sig till traditionella journalister.

Det betyder bland annat att de prioriterar bland dem, bygger och underhåller relationer med några och framför allt tar hänsyn till vad varje bloggare är intresserad av samt hur ofta och i vilket format denne vill få tillgång till information från företaget. Men det sker med hänsyn tagen till de skillnader som alltjämt kvarstår mellan de flesta bloggar och redaktioner, avseende bland annat pressetiska regler och grundlagsskydd.  

Tyvärr är det långt ifrån alltid det ser ut så här, ens bland de företag som valt att involvera bloggare i sin kommúnikation. Och när de som ger råd om hur man kommunicerar syndar blir reaktionerna desto större.

I USA har det gått så långt att en “PR spammers blacklist” har upprättats, med instruktioner om hur du filtererar bort mejl från PR-byråer som inte greppat hur man interagerar med bloggare. Chris Anderson, redaktör för Wired magazine och författare till The Long Tail, var inne på samma spår i höstas.

I Sverige jobbar kommunikationsrådgivare oftare med att hjälpa sina uppdragsgivare bli bra på bloggarrelationer - precis som med traditionella journalister - än att själva stå för dem. Dåliga råd ställer då till det för uppdragsgivarna, vilket är värre.

För de rådgivare som gör sig skyldiga till sådant rekommenderas läsning av Matt Haugheys kommentar till svartlistningen, i vilken han bjuder på både andras erfarenheter och goda råd och egna tips om hur man undviker de värsta fällorna.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, PR, bloggare, social media marketing, sociala medier, PR Spammers, marknadsföring