I kölvattnet till den undersökning som GCI presenterade igår har det förekommit kommentarer om IT-avdelningens roll när sociala medier ska användas i en organisation. Researcher och JMW skriver med innebörden att IT-avdelningen verkar som en hämsko genom att blockera vissa tjänster och applikationer som exempelvis IM-program, Facebook och Youtube.
Det är en grov förenkling av verkligheten att som Niclas Strandh på Researcher avfärda IT-avdelningens argument med att IT-avdelningarna har ”tenderat att växa sig feta och många gånger slöa” och resonemanget stämmer dåligt med GCI:s erfarenheter. Vi upplever att det finns en dialog mellan IT-avdelning och företagsledning och att det svåra valet att spärra vissa sajter eller applikationer sällan grundar sig i illvilja eller gatekeepermentalitet.
Snarare grundas besluten i handfasta och mätbara problem med produktionsbortfall och kapacitetsbrist. För de flesta företag är det inte ett alternativ att till exempel köpa in ytterligare fiberkapacitet för att de anställda ska kunna titta på Youtube eller strömma webbradio. Och det är inte trångsynthet som gör att företagsledningar beslutar om inskränkningar i internettillgången när de ser att manår av produktion försvinner iväg på Facebook-surfande.
Jag försvarar inte bruket av tekniska spärrar för att lösa problem som egentligen handlar om företagskultur. Säkert finns det många goda argument emot och också vi springer på exempel där möjligheten att utnyttja sociala medier värderas för lågt relativt enskilda punkter på IT-avdelningens önskelista. Men att inleda arbetet med att skapa en ansvarskännande företagskultur tillsammans med företagsinterna sociala media-tjänster löser dessvärre inte de akuta problemen.
Egentligen är det förstås en meningslös debatt, eftersom vi är kommunikationsrådgivare och inte IT-konsulter. De eventuella tekniska begränsningarna i projekten står inte ut som unika i jämförelse med de andra begräsningar och överväganden som finns i alla projekt vi genomför, snarare tvärtom eftersom de tekniska avgörandena nästan uteslutande kommer som ett resultat av ett analysarbete. Hittills har vi inte stött på någon IT-avdelning som stoppat kommunikationsinitiativ som är förankrade i företagens ledningsgrupper.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, it-avdelningar, GCI, kommunikation, Youtube på jobbet
Det har jag. Och då blir det en strid mellan geekiga argument…
Kapacitetsbrist är knappast något annat än dålig planering. Kostnaden för exempelvis både lagring och fiber är försvinnande liten. Liksom att många analyser tar för mycket avstamp i en värdering snarare än i en faktiskt verklighet.
“Produktionsbortfall” bör i det här också ställas mot “kunskapsöverföring” och “nätverkandevärde”.
För oss som pysslar med kommunikation så blir det ju ett rätt ordentligt produktivitets bortfall när vi på vår arbetsplats blir bakbundna och inte får tillgång till de arenor som våra kunder/klienter/konkurenter rör sig på. Och I:et i IT står ju trots allt för information. Steget mellan information och kommunikation är ju inte så där våldsamt långt…
Som du säger så är det sällsynt att IT-Avdelningarna själva tar mandat och stänger ner siter och hela protokol. Beslutet tas ju oftast av ledningen. Men det är där problemet uppstår. De som bestämer i såna här frågor vet oftast inte vad det är de tar beslut om, och de som ger råden kommer från allt som oftast från it-avd (sist jag var på en IT-avd så slogs jag inte av att det var så där översvallande med extroverta mäniskor där) och de har oftast inte en vidare preference än sig själva. Och då stryper man istället allt. Det säkra före det det osäkra. IT-Avdelningen kan fortsätta att ostört porr-surfa och alla andra får göra det från mobilen, eftersom företaget var snälla nog att ge alla som jobbar på kontoren internet i mobilen men glömde att ge dem flatrate abbonemang!
Kanske inte en helt verklighets anpassad beskrivning men den blir så mycket mer skojig! Men ju större ett företag blir desto högre bli overheaden på kommunikation. Och alla företag när de passerar kaffebord storlekenen känner av den kostnaden. Både externt och internt. Anställda som lökar gör det även om de inte har tilgång till facebook.
Det skulle vara kul att göra en produktivitetsmätning på ett företag 1 år efter att man har gjort den stor interna kampanjen om att det är hemskt att slö surfa på jobbet (alltså tillfället då man spärrar allt). Misstänker att folk skärper sig i några månader och sedan går man tillbaka till sitt gamla beteende, fast med andra laster. It’s hard to change the nature of people!
Deeped: precis min poäng. En företagsledning som efter ett analys- och strategiarbete beslutar om en förändringsprocess och som ett led i den investerar i tekniska verktyg blir inte stoppade av IT-avdelningen. Sett i det perspektivet är den tekniska investeringen relativt liten och det finns en tydlig bild av vilket värde man vill skapa.
Men för en företagsledning som ställs inför valet att antingen strypa internettillgången, eller att investera i infrastrukturen - utan att veta om eller vad man får för nytta av det - är faktiskt marginalkostnaderna för både fiber och lagring väldigt höga.
Jag vill egentligen inte ensidigt ta vare sig blockeringspolicies eller IT-avdelningarnas argument i försvar. Jag tror dock att i de flesta fall som de får skulden för att hindra utvecklingen, ligger problemen egentligen i att förarbete och förankring ännu inte är fullt genomfört.