Liten fredagsbonus för den som är lite extra intresserad av Twingly: företagets grundare Martin Källström höll ett föredrag i Lysators serie Upplysning den 1 april i år om arkitekturen bakom bloggsökmotorn. Hela föreläsningen filmades och finns för nedladdning.
Martin går också in på hur sökmotorns öppna API:er fungerar, för den som funderar på att bygga egna tjänster med Twingly som motor. Ganska tekniskt, men mycket intressant.
Läs även andra bloggares åsikter om Twingly
För en tid sedan skrev jag om hur Lindex underlättar för bloggare att med bilder länka till sin webbplats. Nu tar klädkedjan nästa naturliga steg och länkar tillbaka till bloggarna med hjälp av Twingly. Enligt Twingly själva är Lindex den första kunden inom “e-commerce”, men räkna med att det blir fler. Twingly ger möjlighet att starkare väva in sin sajt eller sociala nyhetsrum i bloggosfären och därmed också möjligheten att vara en seriös part i den dialog som pågår i de sociala nätverken.
Bild från Lindex Shop Online
Läs även andra bloggares åsikter om lindex, mode, twingly
Sommaren är i antågande. Sol och bad tänker en del marknadschefer. Andra gillar att ligga ett steg före och har därför redan börjat lägga grunden till vinterns reklamkampanjer. Och de som är riktigt på tårna ser till att vara först till kvarn med att boka reklamplats i Sveriges skidliftar.
Liftreklam kanske inte ligger top of mind när medierådgivare och marknadschefer ska bestämma hur reklambudgetens miljoner ska fördelas. Men det är högt tid att slå ett slag för liften som budskapsbärare. Vi har här att göra med en kanal som lever lite i skuggan av viralfilmer, wikis och sponsrade sökord.
Man kan fråga sig varför när liften har så många fördelar jämfört med andra reklamkanaler. Mottagaren kan varken zappa, blockera pop-up-fönster eller vända blad i tidningen. Det finns helt enkelt inte en möjlighet att värja sig när man väl står där i ankarliften. Dessutom pratar vi flera minuters exponering – i vissa liftar uppåt tio minuter.
Finns det då inga nackdelar med liftreklam? Svaret på den frågan är ja. Alla reklamkanaler har vissa begränsningar och det gäller även liftarna. Därför följer här några tips till dig som är marknadschef och just nu sitter och är lite sugen på att spendera en del av nästa års budget på liftreklam.
Lycka till, men kom ihåg att inte lägga alla ägg i samma korg. Lite TV, internet och print är alltid bra att spä ut liftreklamen med.
Läs även andra bloggares åsikter om marknadsföring, medieval, mediebyrå, skidåkning, annonsering
Till alla som fortfarande tror det finns ett egenvärde i långa pressmeddelanden. TeliaSonera distribuerade det här i morse:
TeliaSonera ska sälja iPhone i Norden och Baltikum
TeliaSonera har skrivit avtal med Apple om att introducera iPhone i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Litauen, Lettland och Estland senare i år.
TeliaSoneras presstjänst, 020-77 58 30
Föredömligt kort, med ett garanterat genomslag i media och bloggosfär. Genomslaget beror naturligtvis inte på pressmeddelandets längd - mer än i det här fallet - men det visar att man inte måste få med allt i ett pressmeddelande, i synnerhet inte när man vet att det finns en förväntan och ett uppdämt intresse.
Uppdatering: I efterspelet till pressmeddelandet (se t ex IDG och DN) visar det sig att Telia kanske inte alls var så föredömliga som jag först tyckte. Jag utgick bland annat från att de skulle ha mycket att berätta för alla dem som hörde av sig för att få veta mer. Så var uppenbarligen inte fallet. Dessutom är det tveksamt om det var Telias eget val att vara så kortfattade.
Läs även andra bloggares åsikter om pressmeddelande, PR, Telia, iPhone, Apple
Att tonåringar genomlider en tuff period med många upptäckter och många besvikelser i kombination med att känslor, hormoner och barnsliga otåg gör sig påminda är inget nytt. Att vara 14 år innebär en massa saker, och det har det alltid gjort. Det nya med att vara fjortis idag är inte på sättet man är eller problemen man står inför.
Det nya är att begreppet fjortis inte längre är generellt. Fjortis har blivit en subkultur. Om du är fjortis i ungdomars ögon tillhör du alltså en subkultur bland andra 14-åringar, en kultur många eftersträvar att få tillhöra.
Ett exempel på fjortiskulturen är alla bilder som florerar på nätet. Fjortisbilder. Är man fjortis på en bild står man ensam eller tillsammans med en eller två kompisar på Elverkets toalett (Lidingö) en fredagkväll, har sminkat sig med kajal-katt-nos, massa mascara, synlig foundation i ansiktet, bleka matta läppar, rikligt med rouge och har skrivit med kajalpenna i urringningen. Kläderna på fjortisen är superkorta shorts alternativt tajta jeans med hål i, en ”I love ME” t-shirt och klackar eller ballerinas. Posen består naturligtvis i plutmun, bakvänt peacetecken (up yours) och en blick som tittar under lugg. Det är även populärt att pussa varandra på bilderna och gärna kommentera kompisarnas bilder i stil med ”älskar dig sötis”, ”guuulliiig”, ”vackrast” osv. Är du nyfiken på hur bilderna ser ut kan du kika in i gruppen Fjortisjakt på Facebook.
När jag sedan läser den här undersökningen kan jag inte låta bli att slås av tanken att jag beundrar dem. Undersökningen är visserligen gjord bland ungdomar mellan 15-25 år, men i denna subkultur har ett självförtroende odlats fram som är utan dess like. De inspireras i största grad av sig själva och tycker bara att två andra personer i hela världen klär sig bättre (Victoria och David Beckham). Trots att de alla ser likadana ut ser de sig själva är största inspirationskällan gällande mode. Att ha ett sådant självförtroende är beundransvärt.
Så, nästa gång du möter en fjortis – tänk subkultur, typ punkare, syntare eller rocker. Addera till det att fjortisen med största sannolikhet ser sig själv som bäst klädda personen i världen, samt att de har vänner som älskar dem och tycker de är vackrast och gulligast. Vill du sedermera ge dig på försöka dig på att kommunicera med dem, försök dig inte på att lägga dig på deras nivå. Fjortisar och ungdomar vill bli behandlade och tilltalade på samma sätt som vuxna, trots sin något skeva och ofärdiga bild av verkligheten.
Läs även andra bloggares åsikter om fjortisar, subkulturer, ungdomar
Många företag har redan börjat tänka in bloggare när de ska kommunicera nyheter. De slarviga trycker in några bloggares mejladresser nederst på sändlistan för sina pressmeddelanden, andra förhåller sig till dem på samma sätt som de förhåller sig till traditionella journalister.
Det betyder bland annat att de prioriterar bland dem, bygger och underhåller relationer med några och framför allt tar hänsyn till vad varje bloggare är intresserad av samt hur ofta och i vilket format denne vill få tillgång till information från företaget. Men det sker med hänsyn tagen till de skillnader som alltjämt kvarstår mellan de flesta bloggar och redaktioner, avseende bland annat pressetiska regler och grundlagsskydd.
Tyvärr är det långt ifrån alltid det ser ut så här, ens bland de företag som valt att involvera bloggare i sin kommúnikation. Och när de som ger råd om hur man kommunicerar syndar blir reaktionerna desto större.
I USA har det gått så långt att en “PR spammers blacklist” har upprättats, med instruktioner om hur du filtererar bort mejl från PR-byråer som inte greppat hur man interagerar med bloggare. Chris Anderson, redaktör för Wired magazine och författare till The Long Tail, var inne på samma spår i höstas.
I Sverige jobbar kommunikationsrådgivare oftare med att hjälpa sina uppdragsgivare bli bra på bloggarrelationer - precis som med traditionella journalister - än att själva stå för dem. Dåliga råd ställer då till det för uppdragsgivarna, vilket är värre.
För de rådgivare som gör sig skyldiga till sådant rekommenderas läsning av Matt Haugheys kommentar till svartlistningen, i vilken han bjuder på både andras erfarenheter och goda råd och egna tips om hur man undviker de värsta fällorna.
Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, PR, bloggare, social media marketing, sociala medier, PR Spammers, marknadsföring
I kölvattnet till den undersökning som GCI presenterade igår har det förekommit kommentarer om IT-avdelningens roll när sociala medier ska användas i en organisation. Researcher och JMW skriver med innebörden att IT-avdelningen verkar som en hämsko genom att blockera vissa tjänster och applikationer som exempelvis IM-program, Facebook och Youtube.
Det är en grov förenkling av verkligheten att som Niclas Strandh på Researcher avfärda IT-avdelningens argument med att IT-avdelningarna har ”tenderat att växa sig feta och många gånger slöa” och resonemanget stämmer dåligt med GCI:s erfarenheter. Vi upplever att det finns en dialog mellan IT-avdelning och företagsledning och att det svåra valet att spärra vissa sajter eller applikationer sällan grundar sig i illvilja eller gatekeepermentalitet.
Snarare grundas besluten i handfasta och mätbara problem med produktionsbortfall och kapacitetsbrist. För de flesta företag är det inte ett alternativ att till exempel köpa in ytterligare fiberkapacitet för att de anställda ska kunna titta på Youtube eller strömma webbradio. Och det är inte trångsynthet som gör att företagsledningar beslutar om inskränkningar i internettillgången när de ser att manår av produktion försvinner iväg på Facebook-surfande.
Jag försvarar inte bruket av tekniska spärrar för att lösa problem som egentligen handlar om företagskultur. Säkert finns det många goda argument emot och också vi springer på exempel där möjligheten att utnyttja sociala medier värderas för lågt relativt enskilda punkter på IT-avdelningens önskelista. Men att inleda arbetet med att skapa en ansvarskännande företagskultur tillsammans med företagsinterna sociala media-tjänster löser dessvärre inte de akuta problemen.
Egentligen är det förstås en meningslös debatt, eftersom vi är kommunikationsrådgivare och inte IT-konsulter. De eventuella tekniska begränsningarna i projekten står inte ut som unika i jämförelse med de andra begräsningar och överväganden som finns i alla projekt vi genomför, snarare tvärtom eftersom de tekniska avgörandena nästan uteslutande kommer som ett resultat av ett analysarbete. Hittills har vi inte stött på någon IT-avdelning som stoppat kommunikationsinitiativ som är förankrade i företagens ledningsgrupper.
Läs även andra bloggares åsikter om sociala medier, it-avdelningar, GCI, kommunikation, Youtube på jobbet
Sociala medier används allt flitigare av företag som ett sätt att förbättra kommunikationen med såväl nischade målgrupper i den egna branschen som med kunder och allmänhet. Men hur ser det ut bland de svenska storföretagen? Hur ser de på sociala medier, hur använder de dem och vilken beredskap har de för att hantera den påverkan som sociala medier redan har på deras varumärke?
Vi ville veta och kontaktade de kommunikationsansvariga i Sveriges 100 största företag. Drygt hälften av dem valde att delta i vår undersökning.
Vi blev lite överraskade av resultatet, tyvärr inte positivt. I den mån det går att fånga inställningen hos så vitt skilda företag i ett ord tror jag “avvaktande” är det som passar bäst.
För en del är sociala medier ett okänt begrepp, andra vet vad det är men tycker inte att det har något med just deras kommunikationsbehov att göra. Sedan har vi en kategori företag som delvis sett möjligheterna och även tagit vara på dem, några i högre utsträckning än vad de ville berätta i undersökningen till och med. Kanske för att det ännu känns som jungfruelig mark och att de känner osäkerhet kring mätbarheten. Då är det tryggast att vara just avvaktande. Inget fel i det, men flera verkar i global konkurrens om både kunder, kompetens och anseende. Då kan missade möjligheter eller bristande beredskap få stora konsekvenser.
Jag redogör inte för varje resultat i undersökningen här, men i presentationen nedan finns flera av dem samlade.
Mycket var väntat, annat mer anmärkningsvärt. Till den senare kategorin hör bland annat att hela 74 procent av kommunikationscheferna uppger att deras företag idag inte använder sociala medier för marknadskommunikation eller i relationer med samarbetspartners, studenter, aktieägare och andra intressenter.
Dit hör också att så många som två tredjedelar av storföretagen inte strukturerat följer hur deras varumärken förekommer i sociala medier. Det känns nästan besvärande. Det handlar ändå om en grupp företag för vilka en effektivt organiserad och ibland avancerad bevakning av traditionella medier hör till självklarheterna.
Man hör ibland om företag som vill “öppna sina varumärken” eller “synas mer på internet”. Inget fel med de ambitionerna, men det händer att de uttalas av företrädare som inte vet hur öppna deras varumärken redan är och hur mycket de redan syns på nätet. Kunder, allmänhet och branschexperter har diskuterat, hyllat, hånat, avslöjat, utvecklat, ifrågasatt och undrat över företag och deras produkter och agerande på nätet dagligen i flera år. Det finns en rad skäl att både lyssna och delta i de samtalen. Det borde fler än en tredjedel av våra svenska storföretag tycka.
Till sist, i vilken utsträckning ett företag utnyttjar sociala medier handlar ytterst om varje enskilt företags specifika förutsättningar. Men år 2008 borde kommunikationsansvariga ha säkerställt att det i organisationen – genom egen eller extern kompetens – finns nödvändig kunskap för att identifiera och analysera både möjligheter och risker som följer med sociala medier. Att välja bort dem i sin kommunikationsmix kan naturligtvis vara en helt riktig prioritering, men det torde vara en rimlig utgångspunkt för varje företagsledning att sådana prioriteringar utgår från en professionell förståelse för vad det är man väljer bort. Vår undersökning antyder en stor spridning i det avseendet.
Tips: Om du tycker det är svårt att läsa presentationen här, klicka längst ner i högra hörnet “View on slideshare”. Där kan du se den i fullformat.
Läs mer om undersökningen hos e24, Dagens Media, DN, IT24 och SVT.se.
Läs även andra bloggares åsikter om GCI, sociala medier, företagskommunikation, krishantering, varumärken, brand management, PR
Lindex har insett att modebloggarna har blivit en maktfaktor och nämner bland andra blondinbella, Modefeber.se och Familjeliv som särskilt inflytelserika i en artikel i Dagens Media. På samma sätt som Mat-Tinas teveprogram satte avtryck i butikernas försäljning av råvaror och redskap, kan ett blogginlägg få genomslag när Lindex räknar kassan på kvällen.
För att underlätta för bloggarna har Lindex valt att öppna sin sajt för direktlänkar. Under varje plagg finns en “blogga-knapp”, som gör att vem som helst kan använda bilderna för att länka till plaggen. Enda kravet på motprestation är att man ska ange varifrån bilden kommer. Dessutom använder sig Lindex av affiliatenätverk för att bloggare ska kunna få en del av kakan när de driver trafik till Lindex webbutik.
Alla företag är inte i samma situation som Lindex, men de flesta har något att lära sig av hur Lindex agerar för att skapa fler ingångar till sin webbplats. Istället för att behöva lita till att folk hittar till startsidan, eller att Google levererar relevanta sökresultat, uppmuntrar de aktivt användning av bilder och direktlänkar till undersidor. Det ökar möjligheterna att synas i fler positiva sammanhang.
Via Gnistra.
Bild från Lindex Shop Online.
Läs även andra bloggares åsikter om modebloggar, lindex, affiliateprogram
Miljoner och åter miljoner dagliga konversationer på internet om politik, mode, teknik, personer, företag och produkter har gjort det tydligare än någonsin - varumärken formas av människors erfarenheter och associationer i en ständigt pågående process.
Sajten brand tags är en kul sajt som bygger på det. Som besökare uppmanas du skriva in din egen association till ett varumärke som visas och kan sedan ta del av de vanligaste associationerna i ett klassiskt taggmoln. Du kan också söka taggmoln i en lista över de varumärken som hittills lagts in.
Vilket av följande tre ord tror du associeras starkast till H&M i brand tagsgeneratorn- “affordable”, “cheap” eller “Swedish”? På sajten finner du svaret.
Eftersom antalet besökare ännu inte nått en tillräcklig kritisk massa (jag får åtminstone det intrycket efter att ha kollat några olika varumärken) ska man kanske inte ta taggmolnen på för stort allvar ännu. Kanske inte sedan heller. Det finns bättre sätt att genom en god bevakning av onlinekonversationerna se hur olika varumärken värderas över tiden.
Läs även andra bloggares åsikter om PR, varumärken, brand tags, branding, H&M, IKEA
