Lindex öppnar för bloggare

Lindex har insett att modebloggarna har blivit en maktfaktor och nämner bland andra blondinbella, Modefeber.se och Familjeliv som särskilt inflytelserika i en artikel i Dagens Media. På samma sätt som Mat-Tinas teveprogram satte avtryck i butikernas försäljning av råvaror och redskap, kan ett blogginlägg få genomslag när Lindex räknar kassan på kvällen.

För att underlätta för bloggarna har Lindex valt att öppna sin sajt för direktlänkar. Under varje plagg finns en “blogga-knapp”, som gör att vem som helst kan använda bilderna för att länka till plaggen. Enda kravet på motprestation är att man ska ange varifrån bilden kommer. Dessutom använder sig Lindex av affiliatenätverk för att bloggare ska kunna få en del av kakan när de driver trafik till Lindex webbutik.

Alla företag är inte i samma situation som Lindex, men de flesta har något att lära sig av hur Lindex agerar för att skapa fler ingångar till sin webbplats. Istället för att behöva lita till att folk hittar till startsidan, eller att Google levererar relevanta sökresultat, uppmuntrar de aktivt användning av bilder och direktlänkar till undersidor. Det ökar möjligheterna att synas i fler positiva sammanhang.

Via Gnistra.

Bild från Lindex Shop Online.

Läs även andra bloggares åsikter om modebloggar, lindex, affiliateprogram

småkul varumärkesgenerator

Miljoner och åter miljoner dagliga konversationer på internet om politik, mode, teknik, personer, företag och produkter har gjort det tydligare än någonsin - varumärken formas av människors erfarenheter och associationer i en ständigt pågående process. 

Sajten brand tags är en kul sajt som bygger på det. Som besökare uppmanas du skriva in din egen association till ett varumärke som visas och kan sedan ta del av de vanligaste associationerna i ett klassiskt taggmoln. Du kan också söka taggmoln i en lista över de varumärken som hittills lagts in.       

Vilket av följande tre ord tror du associeras starkast till H&M i brand tagsgeneratorn- “affordable”, “cheap” eller “Swedish”?  På sajten finner du svaret.

Eftersom antalet besökare ännu inte nått en tillräcklig kritisk massa (jag får åtminstone det intrycket efter att ha kollat några olika varumärken) ska man kanske inte ta taggmolnen på för stort allvar ännu. Kanske inte sedan heller. Det finns bättre sätt att genom en god bevakning av onlinekonversationerna se hur olika varumärken värderas över tiden. 

Läs även andra bloggares åsikter om PR, varumärken, brand tags, branding, H&M, IKEA

Annorlunda AdWordsannonsering

Googles Sverigechef Stina Honkamaa tycker inte att storföretagen hittat fram till deras AdWords ännu. Det är det emellertid andra som gjort, och några av dem mer oväntade än andra Eller vad sägs om Tom Cruise som genom AdWordsannonsering försäkrat sig om att sökningar på honom leder till den rätta läran? Även amerikanska utrikesdepartementet har anammat möjligheten och slår ett slag för amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik via Googlesökningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Google, AdWords, Stina Honkamaa, sökmotorsannonsering, Tom Cruise, amerikansk utrikespolitik

 

hur stort är twitter - egentligen?

Det skrivs och pratas en hel del om mikrobloggar. Mest pratar de som använder Twitter och/eller Jaiku - de båda ledande tjänsterna - och som en av dem erkänner jag mig delvis skyldig till att förstora fenomenet.

Visst finns det värdefulla användningsområden - också för affärsmässig användning - och utvecklingen av andra mer eller mindre användbara tjänster baserade på Twitter och Jaiku, till exempel Twessenger, Twitlinks, Jaiklinks och PollDaddy, växer alltjämt. Och visst hör det till att de som tagit till sig en ny sorts kommunikationstjänster gärna proklamerar revolutionen långt innan folket är mobiliserat.

Men hur utbrett är mikrobloggandet? Twitter, den största och globalt mest spridda av tjänsterna, hur stort är det - egentligen? Erik Forsberg på Mindpark söker tecken i statistiken på en rejäl tillväxt. Men för att nyansera bilden har Michael Arrington grävt i siffrorna för att finna substansvärdet bakom alla siffror som flyger omkring.

The key measure of Twitter usage is total users, total active users and total messages sent. And according to a source close to the company, these are the current Twitter usage stats:

March 2008
Total Users: 1+ million
Total Active Users: 200,000 per week
Total Twitter Messages: 3 million/day  

200 000 aktiva användare är i ärlighetens namn inte så rasande många. Visst imponerar ökningtakten med en dubblad användarskara sedan januari, men ändå.

Dagsnoteringen avseende antalet användare är sålunda inget som torde få professionella kommunikatörer att rumstera om bland sina prioriteringar. Att det bland dessa 200 000 finns 4 miljoner “connections”, dvs Twitteranvändare som följer andra Twitteranvändares postningar, bör de emellertid notera. Trots allt svinn - man läser väldigt selektivt - säger det en del om mediets sociala natur, med dess betydelse för allt från marknadsföring till risken för snabb spridning av negativa uppgifter.

Läs även andra bloggares åsikter om mikrobloggar, sociala medier, Twitter, Jaiku, microbloggar

Running with the Smart Mob

I äldre litteratur om kriskommunikation nämns ofta The Golden Hour som det tidsfönster en organisation har att förbereda sig på den anstormning som kommer att komma. Under denna timme ska allt organiseras, personer ska kallas in, pressreleaser skrivas, kontaktpersoner listas osv.

För ungefär tio år sedan började kriskommunikatörerna att stressa upp sig. Plötsligt poppade det upp online-utgåvor av papperstidningarna. ”De har så bråttom att publicera, de kan mycket väl tumma på faktagranskningen för att kunna lägga upp nyheterna först”, hette det. Kommunikatörerna fick ytterligare en grupp att förhålla sig till. Vi kommunikatörer föreläste om det förändrade medielandskapet, där artiklar enkelt kunde läggas upp och ändras allt eftersom om det visade sig att de innehåll felaktigheter. Puh, tänkte vi, nu kan det väl inte bli värre.

Men det kunde det naturligtvis. Plötsligt står vi inför en verklighet där nätupplagorna framstår som långsamma och samtidigt som ett under av seriositet. De har ansvariga utgivare som ställs till svars för det som publiceras. De har journalistisk utbildning, eller i alla fall skolning. De har ett ansvar mot allmänheten.

Idag har vi en situation där miljoner och åter miljoner privatpersoner bloggar varje sekund, och ägnar sig åt att skärskåda företag och deras misstag i kommentarer och i forum. Idag pratar vi om en half-second-news-cycle.  Fenomenet Smart Mob introducerades första gången av Howard Rheingold i hans bok Smart Mobs: The Next Social Revolution. En Smart Mob är en grupp som till skillnad från en vanligt ”mob” med hjälp av teknik kan bete sig effektivt och organiserat. Beroende på syfte kan de vara mycket konstruktiva eller mycket destruktiva – och allt däremellan. Om ett företag beter sig illa kan en organiserad våg av röster höjas mot företaget, ofta med förödande resultat. Exempel på en kris som har börjat sprida sig på Internet är när en cyklist i USA upptäckte att cykellåset Kryponite kunde öppnas med en vanlig Bic-penna. Även om några cykelentusiaster säkerligen redan känt till detta så blev det allmängods när cyklisten Chris Brennan postade nyheten. Först möttes det med misstro. Låsen kostade runt 80 dollar. Kunde så dyra lås verkligen ha ett sådant allvarligt produktionsfel? Den grafiska designern Benjamin Running följde upp med att posta en film som tydligt bevisade”penntricket”  på några cykelforum. Med hjälp av den smarta mobben spred sig nyheten blixtsnabbt - snabbare än Kryptonite hann reagera. Cykelägare med dyra Kryptonitelås lämnade cyklarna hemma av rädsla för att de skulle bli stulna. Återförsäljare plockade bort låsen från hyllorna. Inom kort plockade traditionell media upp nyheten, vilket ledde till att Kryptonite tjugo dagar senare gick ut med ett utbytesprogram.

Skrämmande utveckling, kan tyckas. Men. På samma sätt som vi kan lära oss att handskas med traditionella medier och dess onlineutgåvor, kan företag naturligtvis lära sig att jobba med den smarta mobben – inte mot den. För även om de inte har en ansvarig utgivare eller den journalistiska skolningen är det en människa bakom varje bloggare och varje kommentator på nätet – och liksom de flesta människor reagerar de positivt på rättvisa och negativt på orättvisa och stora företag som beter sig ansvarslöst.

Så egentligen håller samma grundregel som alltid i kommunikationen: gör ingenting som du inte kan stå för. Har du problem med att försvara dina handlingar, bör du tänka över dem ytterligare en gång. Och har du gjort ett misstag, se då till att reda upp det och kommunicera sedan vad du gjort.

GCIs Användbara tips för att hantera svåra kommunikativa situationer i en värld av half-second-news-cycles är därför att:

- Ordna en bra onlinebevakning av ditt företag och dina produkter. På så sätt vet du vad som sägs om dig på nätet, och du kan också fånga upp signaler på att något är fel.

- Lyssna in de olika tonlägen som finns i olika forum och hos de bloggare som är viktiga för din målgrupp. Du kan inte undvika dem, tvärtom bör du försöka påbörja en dialog redan innan något negativt inträffar. Och på samma sätt som man inte lägger sig i samtal på en fest utan att lyssna in, på samma sätt kan man inte trumpeta på när alla andra viskar.

- Se till att ha en egen digital röst – en egen företagsblogg är inte alltid nödvändig  som gör att du kan interagera på samma villkor som resten av nätanvändarna. Gå sedan själv ut och berätta om det inträffade. Sök felaktigheter på bloggar och forum och rätta till dem. Använd kommentarsfunktionerna. Visa att du finns och berätta vad du gör.

- Ge bloggare och nätkommentatorer vad de vill ha – något som ofta är digitalt innehåll. Komplettera ditt skrivna uttalande med en kort digital film där en trovärdig företagsrepresentant berättar om det inträffade. Finns det bilder? Sprid dem. Någon annan kommer ändå att hitta dem, och det visar på din öppenhet och transparens om de kommer direkt från dig.

Det bästa sättet att påverka en diskussion är att delta i den – på mottagarens villkor. Off- och online.

PS. Kryptonite övervakar idag de diskussioner som sker online och har byggt relationer med viktiga digitala påverkare och bloggare.

Läs även andra bloggares åsikter om PR, kriskommunikation, sociala medier, smart mob, Howard Rheingold, half second news cycle

Publicitetsköerna

Under de senaste veckorna har jag varje morgon promenerat förbi tält och killar i kö. På Sveavägen. Vid tv-spelsbutiken Webbhallen. Anledningen heter Grand theft auto IV och är ett av världens populäraste tv-spel. I natt är det världspremiär och den väntade kundanstormningen har fått tv-spelsbutiken att hyra in extra säkerhetsvakter.

Köbildning inför premiärer, limited editions och exklusiva events tycks fortfarande fungera bra som verktyg för publicitet. Känns det nytt och fräscht? Nej. Bidrar det till ökad försäljning? Säkert.

En helt annan och mer vettig köbildning var när Stockholms hemlösa tältade på Medborgarplatsen för några år sen. Officiellt köade de för biljetter till filmen “Alexander den store”, som inte bara var ett lågvattenmärke på filmduken men också hade premiär ett år senare. Myndigheter har lättare att acceptera “kötältande” än “protesttältande” … Stockholmarna visade sin solidaritet och kom förbi för att samtala med de hemlösa. En bra idé som fick medier att lyfta de hemlösas situation.

Köer är extremt förknippat med marknadsföring av olika produkter. Oavsett om det gäller Springsteenkonserter, tv-spel eller kända modedesigners gästspel hos den stora klädkedjan. Och PR-ansvariga drar sig inte för att rigga köandet, vilket känns rätt ofräscht. Astroturfing är inte eftersträvansvärt, varesig det sker på nätet eller IRL.

Tre händelser med risk för köbildning:

• Filmpremiär: Indiana Jones och kristalldödskallens rike

• Iphone till Sverige

• 1:a majtåg som korkar igen innerstadstrafiken på torsdag

Läs även andra bloggares åsikter om PR, marknadsföring, GTA 4, astroturfing, hemlösa

Den som leken leker måste leken tåla

Bolag som noteras på Stockholmsbörsen ombeds berätta varför de vill noteras. Efter behov av kapital kommer önskan att bli mer synlig. Och visst, intresset för det noterade bolaget kan bli större än tidigare, men det sker inte automatiskt. Företaget måste aktivt och konsekvent arbeta för att skapa uppmärksamhet bland såväl analytiker som journalister.

Som IR-konsult får jag ofta höra av företagsledare att de kommer att kommunicera ”när jag har något att säga”.  Underförstått när marginalerna har dubblerats och den organiska tillväxten är 100 procent högre än året innan.

Vad de egentligen säger är: jag vill inte visa mig förrän jag har lyckats.

Frågan är om aktieägarna ska finna sig i att invänta denna fåfängans fyrverkeri.

Ett bolag som inte kommunicerar aktivt hamnar lätt i skuggan av de som gör det. Ett bolag i skuggan riskerar att bli negligerat med hög riskpremie och låg likviditet i aktien som följd. En aktie med låg likviditet präglas, förutom låg omsättning, av svagt orderdjup och stor spread. Handeln blir slagig, värdet missvisande och intresset lågt. Kanske måste bolaget knyta till sig en likviditetsgarant för att hålla spreaden inom erforderliga 4 procent.  Är det rimligt att vara tvungen att hålla sig med konstgjord andning frågar man sig? Och hur långsiktigt är det att inte kunna andas för egen maskin?

Noteringsavtalet styr vad bolagen måste kommunicera. Hygienkraven. Företagsledningen har ofta ett ganska krampaktigt förhållande till dessa rapporteringstillfällen, oavsett om det gått bra eller dåligt. En tröst kan vara vetskapen om att aktiekurser rör sig av två anledningar, prestation (faktisk och förväntad) i kombination med hur detta kommuniceras och uppfattas.

På lång sikt ska naturligtvis aktiekursen fullständigt korrelera med prestation. Men på kort sikt speglar aktiekursen denna ofta styvmoderligt behandlade ekvation. Det är bra för spekulanten, som står utanför, att kursen är låg. Men för företaget och dess aktieägare är det mindre bra.

En viktig åtgärd för att skapa en korrekt bild av börsbolaget är arbetet med medier. För att bli framgångsrik i sin relation till media krävs att nyckelpersonerna på företaget lär sig hur media arbetar. Jag vågar påstå att det alltid är rätt att försöka få medialt genomslag. Risken att bolaget ska behandlas ofördelaktigt i media är klart mindre än fördelarna med att synas och höras.  Media har en mycket viktig funktion när det gäller en akties värdering.

Tycker du att ni gör allt för att få media men aldrig lyckas? Sluta ondgöra dig över medielogiken. Lär dig dansa i takt med den.

Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, investor relations, börsbolag, finansiell kommunikation

SVT gör usel debatt-TV

Zappade lite framför TV:n igår och fastnade framför Debatt, efter omtalat Stina-avhopp nu med Janne Josefsson som programledare. Gårdagskvällen första inslag handlade om marknadshyror, och urartade snabbt till någon sorts förolämpning mot tittaren. Förutsättningarna i korthet: I idag, fredag, överlämnar särskilde utredaren Michaël Koch sin utredning “EU, allmännyttan och hyrorna“ till Mats Odell. Där finns förslag som öppnar för en något friare hyressättning, vilket minst sagt väckt stor uppmärksamhet. (E24 och Dagens Industri skriver t ex, Aftonbladet låter oppositionen gå till storms på debattsidan. Utredaren själv skriver idag på DN Debatt.)

Om en friare hyressättning, mer av s k marknadshyror, kan man säga mycket, men åtminstone två saker torde de flesta vara överrens om:

1.       Det finns lägenheter, främst i attraktiva lägen, vars hyra kommer att stiga

2.       Det kommer med stor sannolikhet leda till ett ökat byggande på sikt

Mängder av parametrar är osäkra och i högsta grad en relevant politisk och ekonomisk diskussion: Hur mycket kommer hyror och byggande att öka? Vad händer med våra redan idag segregerade storstäder? Är det någon sorts rättighet att få bo billigt i innerstan? Utrotar det nuvarande systemet attraktiva hyresrätter genom den massombildning till bostadsrätter som nu pågår? Ska verkligen hela landet anpassa sin lagstiftning efter extrema förhållanden på bostadsmarknaden i två städer? Vilka andra verktyg finns till förfogande för att stimulera byggandet? Mycket mer kan, och borde, sägas.

Vad lyckades SVT göra av denna relevanta, aktuella, politiska diskussion som berör miljoner svenskar? Pajkastning och dumheter.

Formatet i Debatt verkar oförändrat sedan 1970-talet. En panel av helt orimligt många människor, (50? 60?) sitter på en läktare runt programledaren, som ser som sin uppgift att genom förflackning, förenkling och fördumning hetsa olika människor mot varandra under några få minuter. Gårdagskvällens antagonister som skulle ställas till svars utgjordes främst av Fredrik Federlay, välkänd riksdagsledamot för centern, men också av Christer Jansson, VD för Fastighetsägarna Stockholm (felaktigt namnskyltad som VD för riksorganisationen Fastighetsägarna) och en fastighetsägare från Göteborg. Federlay, som ofta och gärna syns i media, förespråkar rena marknadshyror, en åsikt som inget riksdagsparti står bakom. Hans närvaro och repliker kom att skapa en total soppa av utredningens, centerns och hans egna åsikter på ett sätt som bara skapade förvirring hos tittaren. (Janne Josefsson gjorde allt utom att ropa ”titta här gott folk! En rolig stockholmare i lila tröja som vill förtrycka oss vanliga människor! Han sitter här och säger emot Hyresgästföreningen, så hans åsikter hör säkert ihop med utredningen på något sätt! Fram med högafflar och facklor!”) Fastighetsägaren från Göteborg fick överraskande stå till svars för att han gjorde 14 miljoner i vinst förra året och alltså var en riktig girigbuk och ska det verkligen vara på det viset? Va? Va? (Huruvida han gjorde vinst just förra året för att han till exempel sålde fastighet eller valde att ta ut ett ackumulerat kapital fick vi förstås aldrig veta.) Christer Jansson kom väl undan med hedern i behåll, men han saknade den snärtighet i repliken som är nödvändig om man ska ställa upp i så fragmentiserade sammanhang.

Om inte debattörerna själva börjar förolämpa varandra är det tydligen programledarens jobb. Statsekreteraren Dan Eriksson, som påpekade att det viktigaste var att stimulera byggandet men att han faktiskt inte läst utredningen eftersom den inte lagts fram än, fick ”men snälla du, vad gör du på jobbet hela dagarna?” till svar av Josefsson.

Heads up SVT: det är INTE att förnya programmet att låta tittarna SMS:a in åsikter som visas på en skärm i bakgrunden. Förnyelse vore att ha så få gäster att de fick tala till punkt. Att faktiskt berätta vad som står i utredningen, inte att låta första bästa riksdagsledamot som vill vara med i TV idka personvalskampanj med ämnet i största allmänhet som slagträ. Att ge ett historiskt sammanhang, inte syssla med meningslösa jämförelser mellan bostadsmarknaden i gamla stan i Stockholm och en förort till Borlänge. Att ha en programledare som strävar efter en bra diskussion, inte högsta möjliga förlämpningsfaktor. Förra veckans skrik och vrål mellan Claes Malmberg och Jan Myrdal var faktiskt inte bra debatt-TV, hur många svenskar som än tyckte det såg roligt ut. Det var uselt.

Sveriges Television är bra på mycket (Vasaloppet! Melodifestivalen! Kulturnyheterna!) men Debatt är ett sällsynt lågvattenmärke. ”Tak över huvudet är inte vilken roquefortost som helst” sa Barbro Engman från Hyregästföreningen igår. Det har hon helt rätt i. Ett så allvarligt ämne förtjänar ett seriöst forum. Kom in på banan, TV4.

Läs även andra bloggares åsikter om SVT, Debatt, Hyresgästföreningen, marknadshyror, TV

Variera informationsutbudet mer

Är långa texter bättre eller sämre än notiser för nyhetsförmedling? Det finns naturligtvis inget objektivt svar på det eftersom de oftast har helt olika syften. Den kortare förmedlar essensen i nyheten, medan den längre (oftast) placerar nyheten i ett sammanhang och erbjuder analys eller reflektion kring dess innebörd. Om nyhetstexten upplevs som bättre eller sämre handlar därför om vad läsaren är ute efter.

Med ständigt förbättrade möjligheter för företag och organisationer att förmedla nyheter direkt till intresserade via digitala lösningar kan det därför vara idé att fundera mer över hur nyheter kan paketeras olika, beroende på vad läsarna söker och på vilket sätt de tar emot informationen.

Det traditionella pressmeddelandet  - som Tom Foremski lustmördade redan för två år sedan - kan utvecklas och erbjuda mer. Eftersom det huvudsakligen förmedlas digitalt kan det till exempel förses med bilder, filmer, sociala bokmärken och länkar på ett sätt som inte var möjligt under den gyllene faxeran. Mallen för hur en “social pressrelease“ kan utformas är lika gammal som det foremskiska lustmordet.  

På samma sätt - fast tvärtom - kan informationen skalas till ett minimum för att tillfredsställa dem som bara söker essensen. Med variation i hur nyheterna paketeras har de ändå möjlighet att återkomma för fördjupning kring sådant som fångat deras uppmärksamhet.  

SMS och mikrobloggar är exempel på snabba kanaler för sådana skalade nyheter. När Apple använder mikrobloggtjänsten Twitter på det här sättet är det för att komplettera sitt ordinarie informationsflöde med en kanal och en form som passar en växande kategori intressenter. Apples informationsarbete (ej att förväxla med deras marknadsföring) är kanske inget föredöme, men i det fallet tycker jag att de är innovativa för att erbjuda en större variation i sitt informationsutbud.

Vilken teknik som används och hur tjänsterna utformas spelar inte så stor roll, men det finns goda skäl för fler företag och organisationer att se över hur de kan möta efterfrågan på en större variation i kommunikationsavdelningens verktygslåda.

Läs även andra bloggares åsikter om mikroblogg, pressmeddelande, kommunikation, PR

Hur privat är ditt privatbloggande?

Av en händelse läste jag i dag ett blogginlägg av Ingiberg Olafsson, till vardags informationsombudsman hos SSU. Det påminde mig om ett ämne jag tidigare berört på annat håll, nämligen möjligheterna att skilja sin privata blogg från det varumärke man yrkesmässigt företräder.

Som informationsombudsman på SSU och assistant brand manager hos Procter & Gamble bör man ha en ganska god uppfattning om vilket manöverutrymme man har i sin privata blogg. Att kalla meningsmotståndare och konkurrenter för en “fjantig liten hög av kodynga” och nazist eller hoppas att polisen ska slå in skallarna på “vidriga franska arbetarkräk” ligger definitivt utanför det.

Skilj på personliga åsikter (eller “satir”) och varumärket, uppmanar de som hävdar en tydlig rågång mellan privat bloggande och yrkesroll. Jag påstår att den uppdelningen sällan låter sig göras i praktiken, vilket man bör ta hänsyn till.  

Hur tråkigt det än är att aldrig få vara riktigt privat är det en verklighet många lever med, betydligt fler än alla så kallade offentliga personer. Företräder du i andra sammanhang ditt företag bör du alltid fundera över hur ditt privata agerande kan kopplas samman med företagets varumärke. Det låter jobbigare än vad det är. Sunt förnuft och allmänt gott omdöme räcker ofta långt.

Läs även andra bloggares åsikter om varumärke, privatbloggare, Ingiberg Olafsson, SSU, Procter & Gamble